Penn hipp

07.10.2016 11:36

Hd röntgen/Pennhipp

Röntgenresultatet, är inget säkert mått på avelsvärdet. Risken för att en hund ska utveckla HD är betingad av såväl arv som miljö, arvsgången är komplex (kvantitativ). Egenskaper med kvantitativ nedärvning uppvisar en kontinuerlig variation (t ex längd och vikt). Även för HD är den underliggande variationen kontinuerlig. Utifrån röntgenbilden kan man dock inte se all den variation som finns i egenskapen utan har behövt dela in höftledens utseende i olika kategorier (A-E). Det här innebär i praktiken att inte alla hundar med exempelvis HD-grad C är identiska med avseende på ledkvalitet, men det går inte att enbart utifrån individens fenotyp (HDgrad) att bedöma var på den underliggande skalan hunden befinner sig i fråga om ledkvalitet. 
 
Två hundar med exempelvis grad C kan med andra ord ha olika genetiska förutsättningar, även om vi inte kan skilja dem åt vid en röntgenundersökning.  
Ur avelssynpunkt är dessa så kallade kategoriska egenskaper, eller tröskelegenskaper, svårhanterliga. Förekomsten av mer eller mindre godtyckliga trösklar kan medföra att man avelsmässigt gör stor skillnad på två individer vars genetiska förutsättningar för egenskapen kan vara mycket lika, men där den ena individen precis har trillat över tröskeln (till t ex HD-grad C) medan den andra hamnat på rätt sida (HD-grad B). 
Den enskilda hundens fenotyp, dess röntgenresultat, är alltså ett relativt osäkert mått på hundens nedärvningsförmåga avseende höftledskvalitet. De arvbarhetsskattningar som gjorts baserade på svenska data ligger kring 30-40 % i de flesta raser. Det betyder i praktiken att runt 30-40 procent av den variation som finns i HD-status mellan olika hundar i en ras beror av ärftliga skillnader, resterade orsakas av icke-genetiska effekter, så kallad miljöpåverkan (t ex utfodring, motion etc.). Dvs 60-70% beror på miljö inte arv. För den enskilda hunden går det inte att veta precis i vilken utsträckning dess HD-grad beror av arv eller miljö. Av den här anledningen blir avelsbeslut baserade endast på en individs HD-resultat osäkra. Därav kommer jag att pennhippa mina avelshundar för att kunna få ett mer tillförlitligt resultat.
 
Pennhipp info
Under 1980-talet visade forskare vid the University of Pennsylvania´s School of Veterinary Medicine att det finns bättre diagnostiska metoder att tidigt i hundens liv kunna utvärdera och gradera höftledslaxiteten och att förstå att det är en av nyckelfaktorerna i sjukdomsutvecklingen.
 
Forskningen resulterade i utvecklingen av en speciell röntgenundersökning kallad PennHIP (Pennsylvania Hip Improvement Program).

Undersökningen möjliggör att så tidigt som vid 16 veckors ålder med hög säkerhet kunna identifiera individer som är mer benägna att utveckla höftledsdysplasi, eller att samtidigt kunna friskförklara andra.
 
     
 

Hur går Pennhipp till?

 
Undersökningen utförs av speciellt certifierade veterinärer och sköterskor. Hunden sederas (ges en lugnande spruta)  PennHIP undersökningen består sedan av tre speciella röntgenbilder.
 
Den första röntgenbilden är tagen på samma sätt som normalt används för höfledsbedömning utförd av SKK. Vid PennHIP undersökningen används denna bild endast till bedömning av graden av eventuell artrosutveckling. När bara denna bild används till bedömning av höftledsdysplasi döljs ofta graden av ledslapphet och man får ett falskt positivt svar.

Den andra bilden, kompressionsbild, tas genom att hunden ligger på rygg med bakbenen i en neutral viktbärande position. Samtidigt som bilden tas trycks lårbenets kula in i bäckenbenets ledskål. Denna bild används framförallt till bedömningen hur väl kulan och ledskålen passar tillsammans.

Den tredje bilden, distraktionsbild, tas i samma positionering av hunden. Istället för att komprimera höftlederna används en speciell utrustning där lårbenets kula istället dras ut från bäckenbenets ledskål. Denna bilds används för bedömningen hur stor den maximala slappheten är i höftlederna.
 
Efter röntgenundersökningen skickas röntgenbilderna till ANTECH Imaging Services för en speciell utvärdering. Resultatet skickas sedan tillbaka till den undersökande veterinären som djurägaren tar del av. Undersökningsresultatet är konfidentiellt och innehåller följande information.
 
 
 
 
Rasskillnader
Baserat på DI rankas den undersökta hunden i förhållande till sin ras. Detta är en viktig del som PennHIP tar hänsyn till eftersom olika raser har skillnader i utseende av bland annat bäckenbenets utformning. En vanlig höftledsröntgen väger inte in dessa skillnader utan alla bedöms utifrån samma kriterier. För uppfödare kan informationen efter en PennHIP undersökning och rankning i förhållande till ras vara till stor hjälp i valet av avelsdjur. Genom att välja avelsdjur med ett lågt DI (strama höftleder) kan stora skillnader i rasens förekomst av höftledsdysplasi sänkas på några få generationer.
 
PennHIP undersökning kan utföras på ett säkert sätt från 16 veckors ålder. I vissa fall bör den kompletteras med förnyade undersökningar vid 6 månaders eller ett års ålder. PennHIP kan också kompletteras med en SKK röntgen underförutsättning att hunden är minst ett år gammal.